ionen mellan vad HD säger och gör ....................................................... 71.5 N�GOT OM SEDVANLIG AVTALSTOLKNING .................................................................................... 81.6 DISPOSITION .................................................................................................................................. 92TOLKNING AV F�RS�KRINGSAVTAL ................................................................................. 10DE PRINCIPIELLA UTTALANDENA VAD HD S�GER OM TOLKNINGEN .......................................... 102.1.1Inledande kommentarer .................................................................................................... 102.1.2NJA 2001 s. 750 ................................................................................................................ 102.1.3NJA 2006 s. 53, NJA 2013 s. 253 och NJA 2017 s. 237.................................................... 172.1.4NJA 2018 s. 834, NJA 2019 s. 638 (II) och NJA 2020 s. 1025 ......................................... 212.2 DE MATERIELLA BED�MNINGARNA VAD HD G�R VID TOLKNINGEN ......................................... 262.2.1Inledande kommentarer .................................................................................................... 262.2.2NJA 2001 s. 750 ................................................................................................................ 272.2.3NJA 2006 s. 53, NJA 2013 s. 253 och NJA 2017 s. 237.................................................... 272.2.4NJA 2018 s. 834, NJA 2019 s. 638 (II) och NJA 2020 s. 1025 ......................................... 292.3 ETT HELHETSGREPP OM R�TTSFALLSSERIEN................................................................................ 312.3.1De principiella uttalandena .............................................................................................. 312.3.2De materiella bedömningarna ..................................

ledande kommentarer .................................................................................................... 102.1.2NJA 2001 s. 750 ................................................................................................................ 102.1.3NJA 2006 s. 53, NJA 2013 s. 253 och NJA 2017 s. 237.................................................... 172.1.4NJA 2018 s. 834, NJA 2019 s. 638 (II) och NJA 2020 s. 1025 ......................................... 212.2 DE MATERIELLA BED�MNINGARNA VAD HD G�R VID TOLKNINGEN ......................................... 262.2.1Inledande kommentarer .................................................................................................... 262.2.2NJA 2001 s. 750 ................................................................................................................ 272.2.3NJA 2006 s. 53, NJA 2013 s. 253 och NJA 2017 s. 237.................................................... 272.2.4NJA 2018 s. 834, NJA 2019 s. 638 (II) och NJA 2020 s. 1025 ......................................... 292.3 ETT HELHETSGREPP OM R�TTSFALLSSERIEN................................................................................ 312.3.1De principiella uttalandena .............................................................................................. 312.3.2De materiella bedömningarna .......................................................................................... 322.3.3Förhållandet mellan vad HD säger att man ska göra och faktiskt gör............................. 332.13TOLKNING AV ENTREPRENADAVTAL ................................................................................ 35DE PRINCIPIELLA UTTALANDENA VAD HD S�GER OM TOLKNINGEN .......................................... 353.1.1Inledande kommentarer .................................................................................................... 353.1.2NJA 2012 s. 597 ...................................................

rna för hur avtal ska tolkas har utarbetats i doktrinen genomanalys av HD:s praxis.1 Numera uttalar sig även HD i generella ordalag om de principersom tillämpas vid tolkningen. Inte sällan hänvisas då till vanliga principer föravtalstolkning, sedvanlig avtalstolkning och liknande.2 Vid en genomgång av HD:savtalstolkningspraxis utmärker sig två avtalstyper. Det verkar som att tolkningen av dessainte kan beskrivas som sedvanlig, utan den framstår snarare som speciell. HD harnämligen i ett antal rättsfall gjort principiella uttalanden om tolkningen av två specifikaavtalstyper: försäkringsavtal och entreprenadavtal. Rättsfallen konstituerar två separataserier en för respektive avtalstyp och dessa serier saknar motsvarighet på andraområden. För försäkringsavtalens del gjordes det första principiella uttalandet i NJA 2001s. 750. Därefter har liknande uttalanden gjorts i NJA 2006 s. 53, NJA 2013 s. 253, NJA2017 s. 237, NJA 2018 s. 834, NJA 2019 s. 638 (II) och NJA 2020 s. 1025. Gällandetolkning av entreprenadavtal3 gjordes det första principiella uttalandet i NJA 2012 s. 597och liknande uttalanden har sedan gjorts i NJA 2013 s. 271, NJA 2014 s. 960, NJA 2015s. 862 och NJA 2018 s. 653.4Det som är utmärkande för HD:s redogörelser av tolkningsprinciperna är dels att demer eller mindre ordagrant återupprepas i flera avgöranden, dels att HD konsekventstödjer de senare redogörelserna med hänvisningar till de tidigare. Man kan fråga sig omHD haft för avsikt att därigenom cementera nya speciella tolkningsprinciper förförsäkringsavtal och entreprenadavtal. Så har det åtminstone uppfattats i doktrinen. Fleraförfattare har dragit slutsatsen att HD slagit fast en speciell metod för tolkning avförsäkringsavtal respektive entreprenadavtal, där metoderna antas vara anpassade efteravtalstypernas särdrag. Enligt Lindell-Frantz blir detta för försäkringsavtalens del1Se t.ex. Lehrberg, Avtalstolkning, s. 54

kningen bara är nytt för innehålleti det principiella uttalandet, men inte för tolkningsläran. I övrigt kan det konstateras attoklarhetsregeln inte heller nämns i detta uttalande och att hänvisningen till de tidigarerättsfallen i serien återigen är direkt. Hänvisningen till NJA 2007 s. 35 är däremotjämförande, vilket skulle kunna förklaras av att det målet rörde tolkning av ettentreprenadavtal.Sammanfattningsvis har de principiella uttalandena om tolkning av försäkringsvillkorinte bara blivit utförligare, den beskrivna metoden har också fått skarpare konturer. Detgår således att se hur det skett en gradvis förskjutning av språket och det som först kundeuppfattas som exempel på tolkningsfaktorer blev sedan, åtminstone vid första anblick, enuttömmande lista. Efter NJA 2017 s. 237, som hittills får sägas innehålla det mestexplicita uttalandet, börjar dock en språklig vändning tillbaka mot ett mildare uttryckssätt.2.1.4 NJA 2018 s. 834, NJA 2019 s. 638 (II) och NJA 2020 s. 1025Vändningen mot en mildare uttryckssätt börjar i NJA 2018 s. 834. Under rubrikenAllmänt om ansvarsförsäkring och tolkning av sådana försäkringsavtal gör HD tvåprincipiella uttalanden om tolkning. Det första lyder:Vid tolkningen av ett försäkringsvillkor av standardkaraktär, exempelvis i en ansvarsförsäkring, ska hänsyn tas till ett antal faktorer. Vissa av dessa är typiska just förförsäkringsavtal. Andra faktorer är sådana som har betydelse generellt vid tolkning avvillkor av standardkaraktär. Det centrala är ofta det omtvistade villkorets ordalydelse. När105106Se t.ex. NJA 1949 s. 664, NJA 1952 s. 184 och Lehrberg a.a. s. 131 ff.Se t.ex. NJA 1987 s. 553, NJA 1990 s. 24, NJA 1991 s. 319 och NJA 1992 s. 403.21ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger någotbesked alls, kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Ocksåandra faktorer kan ha

17 s. 601 p. 11).116Den inledande meningen visar att HD uppenbarligen avsett att fokusera på tolkning avförsäkringsvillkor. Det talar för att det som beskrivs är speciella tolkningsprinciper förjust försäkringsavtal. Däremot talar det resterande innehållet i uttalandet i motsattriktning, det vill säga att allmänna tolkningsprinciper är tillämpliga också på försäkringsavtal. De tolkningsfaktorer som nämns ordalydelsen, avtalssystematiken, avtaletsövriga villkor, villkorets syfte och rimlighetsbedömningen är nämligen av allmänkaraktär.117 �ven om det verkar som att HD avsett att beskriva speciella tolkningsprinciper för försäkringsavtal, menar jag att det är de allmänna principerna som faktisktbeskrivs. �ven om avsikten kanske varit en annan, får rubrikerna sedda i ljuset av detprincipiella uttalandet därför ändå förstås som att även tolkning av försäkringsvillkor skagöras utifrån allmänna tolkningsprinciper.118116117NJA 2019 s. 638 (II) p. 23.Se avsnitt 1.5 och 2.1.2 ovan där det framgår att de nämnda tolkningsfaktorerna beaktas inomramen för den sedvanliga avtalstolkningen.118 Jfr Mellqvist a.a. s. 807.24Vidare kan det noteras att ordvalet fortsatt är mildare än det i NJA 2017 s. 237.Därutöver är det intressant att HD endast hänvisar till NJA 2018 s. 834 p. 10 och intelängre till samtliga rättsfall som ingår i serien.119 Det talar för, vilket hävdats ovan, att detskett en vändning i och med NJA 2018 s. 834. Ett argument emot detta är dock att detendast hänvisades till p. 10 (där det hänvisas till hela rättsfallsserien) och inte till p. 10och 11 (där det betonas att det ska göras en helhetsbedömning).�ven den sista meningen, den om att det kan finnas anledning till en avtalstolkningsom är till de skadelidandes fördel, ska kommenteras. I jämförelse med de tidigareuttalandena är denna mening ny. Den kan ses som en exemplifiering av hur tolkningsfaktorn försäkringens

ngen i 2017 års fall påminner om den som gjordes i NJA 2001s. 750 på så sätt att HD jämförde de tolkningar som förespråkats av respektive part.Bedömningen var dock betydligt mer utförlig än den i 2001 års fall. I och med att HDresonerade kring tänkbara konsekvenser, vilket faller väl inom ramen för att beakta vadsom vore en ändamålsenlig reglering, var bedömningen även friare än den i 2001 års fall.131132133134135136NJA 2013 s. 253 p. 7.Det torde m.a.o. innebära att praxis hade beaktats om det hade funnits, jfr NJA 2013 s. 253 p. 8.NJA 2013 s. 253 p. 9.NJA 2013 s. 253 p. 910.NJA 2017 s. 237 p. 16.NJA 2017 s. 237 p. 25.137 NJA 2017 s. 237 p. 2628.28Det bör emellertid betonas att rimlighetsbedömningen fortfarande hade anknytning tillhur parterna menade att avtalsvillkoret skulle tolkas. Bedömningen var alltså inte så frisom den oskälighetsbedömning som görs vid en tillämpning av 36 avtalslagen.1382.2.4 NJA 2018 s. 834, NJA 2019 s. 638 (II) och NJA 2020 s. 1025Gällande NJA 2018 s. 834 besvarades tolkningsfrågan utifrån villkorets ordalydelse iljuset av avtalets systematik och innehållet i övrigt samt genom rimlighetsöverväganden.139 �ven försäkringens art, en professionsansvarsförsäkring, beaktades. Därutöver beaktades branschpraxis, återigen indirekt, genom att HD konstaterade att det intefanns någon enhetlig branschpraxis. HD fann även att det inte var ovanligt i branschen attformulera försäkringsvillkoren på ett annorlunda och tydligare sätt än vad försäkringsbolaget i målet hade gjort. Därvid kan det sägas att HD beaktade traditioner i fråga omformuleringar inom försäkringsbranschen. Därutöver menade HD att försäkringsbolagethade haft möjlighet att formulera villkoret tydligare.140 Rimlighetsövervägandena gjordesi ett avslutande skede av tolkningen. Därvid såg HD till konsekvenserna av försäkringsbolagets tolkning, vilken innebar ett begränsat försäkringss

kring, beaktades. Därutöver beaktades branschpraxis, återigen indirekt, genom att HD konstaterade att det intefanns någon enhetlig branschpraxis. HD fann även att det inte var ovanligt i branschen attformulera försäkringsvillkoren på ett annorlunda och tydligare sätt än vad försäkringsbolaget i målet hade gjort. Därvid kan det sägas att HD beaktade traditioner i fråga omformuleringar inom försäkringsbranschen. Därutöver menade HD att försäkringsbolagethade haft möjlighet att formulera villkoret tydligare.140 Rimlighetsövervägandena gjordesi ett avslutande skede av tolkningen. Därvid såg HD till konsekvenserna av försäkringsbolagets tolkning, vilken innebar ett begränsat försäkringsskydd, och fann att en rimligreglering inte kunnat ha till syfte att begränsa försäkringsskyddet såsom försäkringsbolaget gjort gällande.141 Vid en sammantagen bedömning fann HD att tolkningenskulle ske i enlighet med vad försäkringstagaren hävdat.142I NJA 2019 s. 638 (II) ansåg HD att syftet med det aktuella avtalet, enansvarsförsäkring, var att skydda försäkringsförmedlarens kunder vid skadefall. Syftetbeaktades genom att det enligt HD måste ställas höga krav avseende klarhet och precisionpå en bestämmelse som begränsar det syftet.143 Genom att ställa upp sådana krav till denena partens fördel i det här fallet till försäkringsförmedlarens kunder beaktades såledessyftet med avtalet. HD:s tillvägagångssätt vid tolkningen kan med andra ord ses som etttydligt exempel på hur syftet med avtalet kan behöva beaktas vid en ansvarsförsäkringoch att tolkningen därigenom kan behöva göras till de skadelidandes fördel. Min138 Tillämpningen av 36 avtalslagen är givetvis inte helt fri. Se J.Ramberg C. Ramberg a.a. s. 149:Domaren har alltså frihet att bedöma om avtalet är oskäligt med hänsynstagande till alla åberopadeomständigheter.139 NJA 2018 s. 834 p. 28 och 30.140 NJA 2018 s. 834 p. 29

essivt sker små språkliga förändringarfrån NJA 2001 s. 750 till NJA 2017 s. 237. Språket går från att ha varit relativt öppet medexemplifierade tolkningsfaktorer i 2001 års fall till att bli allt mer bestämt. När kulmennås i NJA 2017 s. 237 har den beskrivna tolkningsmetoden hunnit få skarpa konturer.Tolkningsprinciperna framhålls även särskilt tydligt genom att det principiella uttalandetramas in med en rubrik. Vidare märks att det sker en radikal förändring av innehållet i detprincipiella uttalandet i NJA 2018 s. 238. Enligt min mening är förändringen så passradikal att det är motiverat att tala om en markering mot de skarpa konturer som tolkningsbeskrivningen fått i de tidigare uttalandena. Det gäller inte minst med tanke på att HD i2018 års fall betonar att det ska göras en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Om detrör sig om en sådan markering finns det även ytterligare stöd för min uppfattning om attdet principiella uttalandet i NJA 2019 s. 638 (II) ska förstås som att försäkringsavtal,liksom andra avtal, ska tolkas utifrån allmänna tolkningsprinciper. Uppfattningen om attdet rör sig om en markering mot det speciella stärks sedan ytterligare av att HD i NJA2020 s. 1025 hänvisar till just 2018 års fall efter det att HD anfört att tolkning av149Det bör i sammanhanget framhållas att HD:s domskäl har blivit utförligare inom alla områden, set.ex. Gregow, Obiter dictum, JT 2015/16 s. 36 ff., s. 46 och Lindskog, Dag och jag och Högstadomstolen, SvJT 2015 s. 415 ff., s. 419.150 Jfr Kleineman, Från prejudikatinstans till lagstiftare, JT 2014/15 s. 495 ff., s. 506.151 Jfr avsnitt 1.5 ovan. Jag är inte ensam om att dra denna slutsats. Se t.ex. Radetzki a.a. s. 136;Rosengren a.a. s. 210 och Andersson, Den olycksaliga olyckan, s. 5.31försäkringsvillkor får ske utifrån de principer som gäller för tolkning av avtal i allmänhet.Med andra ord verkar HD i 2020 års fall ha uppfattat det som framgå

prenadavtal, JT 2016/17 s. 864877.RättsfallsförteckningNJA 1921 s. 511NJA 2006 s. 53NJA 1945 s. 107NJA 2007 s. 17NJA 1945 s. 504NJA 2007 s. 35NJA 1949 s. 664NJA 2009 s. 500NJA 1950 s. 86NJA 2009 s. 672NJA 1952 s. 184NJA 2009 s. 877NJA 1974 s. 526NJA 2012 s. 3NJA 1974 s. 706NJA 2012 s. 535NJA 1981 s. 323NJA 2012 s. 597NJA 1983 s. 808NJA 2012 s. 1095NJA 1987 s. 553NJA 2013 s. 253NJA 1990 s. 24NJA 2013 s. 271NJA 1991 s. 319NJA 2013 s. 1174NJA 1992 s. 403NJA 2013 s. s. 1190NJA 1992 s. 439NJA 2014 s. 960NJA 1994 s. 204NJA 2015 s. 3NJA 1996 s. 400NJA 2015 s. 110NJA 1997 s. 86NJA 2015 s. 741NJA 1998 s. 3NJA 2015 s. 862NJA 1998 s. 364NJA 2015 s. 1040NJA 1998 s. 448NJA 2016 s. 689NJA 1999 s. 35NJA 2017 s. 237NJA 2001 s. 750NJA 2018 s. 171NJA 2004 s. 363NJA 2018 s. 653NJA 2004 s. 534NJA 2018 s. 83468NJA 2019 s. 171NJA 2020 s. 1025NJA 2019 s. 195Högsta domstolens dom meddelad denNJA 2019 s. 638 III30 juli 2021 i mål nr T 4071-20Högsta domstolens dom meddelad denNJA 2020 s. 6813 december 2021 i mål nr T 4457-20�vriga källorAndersson, H., Konkretiserande materiell tolkningsmetod avseende försäkringsvillkor,Bisnode InfoTorg, Analys, publicerad 7 februari 2019.Borgström, P., Rättegångsbalken (1942:740) 54 kap. 10 , Karnov (JUNO) (besökt 202112-13).69